Uncategorized

”Glöm inte att köpa en USB-C”. Så lät det när jag gick till jobbet i morse. Det var min sambo som kom med uppmaningen. Eftersom jag har blivit något slags teknikfreak i familjen så var jag helt enkelt tvungen att gå utan att förstå någonting. Jag satte mig i bilen och åkte iväg. Vad var USB-C för någonting? Jag vet vad en USB är men C hade jag aldrig förut hört läggas till i ordet. Det skulle förstås inte vara så svårt att ta reda på. Jag menar, det är väl för såna här lägen som Google finns? Så hade det förstås varit, om det inte var så att internet på min telefon hade gett sig. Jag kunde inte ta reda på vad USB-C var för något. Problemet var att jag skulle behöva skaffa det, vad det nu var, innan jobbet. Detta eftersom jag var tvungen att åka raka vägen hem. Jag stack till ett café som låg i krokarna kring Odenplan. Där hade jag varit tidigare och där hade jag lånat internet. Nu skulle jag äntligen få reda på vad USB-C var. Jag gick in, gick fram till disken och beställde en kaffe. Jag fick den och frågade i samma veva om lösenordet till WiFi. ”Tyvärr, vårt nät ligger nere” fick jag som svar. Jag stod där med en kaffe i handen och tiden började rinna iväg. Var skulle jag få tag på USB-C om jag inte ens visste vad det var? Jag bad om att få en take away-mugg så att jag kunde hälla över min kaffe i den. Jag gick ner längs gatan och kom till en välbekant elektronikaffär. Jag tog en kölapp, det var ganska mycket folk där inne, och väntade. Sedan väntade jag ännu längre, och sedan lite längre igen. Sedan var det min tur. ”En USB-C tack” sa jag och höll tummarna. ”Absolut, vilken typ?” fick jag som motfråga. Så det fanns tydligen olika typer av USB-C. ”Den vanliga” svarade jag snabbt. Han såg något konfunderad ut och undrade om jag kunde vara mer specifik. Det kunde jag förstås inte vara. Jag visste ju knappt vad det var. Efter att ha duckat frågor några vändor fram och tillbaka fick jag lov att krypa till korset angående USB-C. Jag sa att jag fick återkomma, gick ut i regnet, tog upp telefonen och ringde min sambo. ”Ja, det är jag. Jag vet inte vad en USB-C är för något. Vad ska du med den till och vilken typ ska du ha?” frågade jag. Hon svarade att det var laddare till min egen dator. ”Du sa väl att den var sönder?”

Jag ska tillåta mig att vara lite skämtsam idag. Är det så fel? De senaste gångerna ni hört från mig har jag ju varit dödsallvarlig så jag en tvärvändning är väl på sin plats? Ja ja, detta är min blogg så jag gör väl lite som jag vill antar jag. Så, var är vi någonstans nu? Jag har berättat om att jag fått jobb. Jag har fått jobb genom ett konsultföretag jag kommit i kontakt med. Detta har varit oerhört värdefullt för mig eftersom jag återfått något slags syfte. Ett syfte jag känt att jag saknat under ganska lång tid. Jag har hyllat konsultföretaget fullkomligt under de senaste veckorna. Detta har jag gjort med all jävla rätt. Det är makalöst vad effektivt och bra skött allting var. Kom ihåg att jag hade sökt jobb under många månader när jag vände mig till nämnda konsultföretag. De erbjöd mig ett jobb som var bättre än de jag sökt, och detta gick på ett par dagar. Makalöst är ordet. Jag ska nu hylla de mer triviala bitarna med konsultföretaget. Som ni vet så tenderar min hjärna att sticka iväg åt alla möjliga håll och så även den här gången. Det var många intryck när jag kom till konsultföretagets lokaler. Till att börja med så hade jag inte varit inne på ett regelrätt kontor på jättelänge. Det första jag noterade var fruktskålen. Det kan låta oseriöst men jag är allvarlig. Fruktskålen på mitt konsultföretag var bannemej bland det bästa jag har sett. Det var en fröjd för ögat eftersom det kändes som att alla färger på färgskalan fanns representerade i skålen. En otrolig syn. Medan jag väntade i receptionen sa receptionisten till mig med vänlig röst: ”Ta gärna en frukt om du vill ha”. Jag log, nickade och vände blicken tillbaka mot färgorgien. Jag tog en frukt jag inte kände igen. Det såg ut som en persika som var på väg att bli en bagel. Det var bland det godaste jag någonsin har ätit. Ja, i fruktväg alltså. Som sagt, det kan låta trivialt men kan ni föreställa er vilket intryck detta ger av konsultföretaget? Kan ni tänka er hur många män och kvinnor innan mig som suttit där på den lilla stolen. Som sneglat mot fruktkorgen som säkerligen alltid är lika vacker. Som tagit en frukt, kanske persiko-bageln, och njutit i de 8 minuter de hade kvar innan mötet med konsultföretaget började. Ett genidrag, om ni frågar mig.

Det är många som har hört av sig med frågor till mig under senaste tiden. Orsaken till den ökade dosen av frågor tordes vara 2 av mina senaste inlägg. Det första handlade om receptet på en citronkaka. Det är inte vilken kaka som helst utan den bästa man faktiskt kan baka. Det är ett recept som jag hållit inne på länge, och nu fick jag äntligen tummen ur att dela med mig av det. Det kändes rätt. Det är dock inte citronkakor jag ska tala om idag. Jag ska tala om fasadrenovering i Stockholm. Detta är nämligen det andra ämnet som jag kontaktats mycket om senaste. Tydligen så var det många av er som blev förvånade över att höra att jag arbetade med fasadrenovering i Stockholm. Jag vet inte riktigt vad i min persona som gör att detta är så pass otänkbart. Det kanske är framtoningen av att vara den jag år på bloggen i kontrast till den bild många har av byggarbetare. Hur som helst så tänkte jag berätta lite fritt om mitt arbete i Stockholm och inom fasadrenovering. Många av frågorna som kommit in har nämligen handlat om detta. Vi kör och ser var vi landar. Jag har alltid gillat att arbeta med kroppen. Särskilt mycket har jag tyckt om att arbeta med något som tillåter mig att vara utomhus. Jag trivs där, i solskenet. Jag trivs faktiskt även när vädret är lite sämre. Det är en fördel när man arbetar med fasadrenovering i Stockholm. Jag har däremot inte arbetat i huvudstadsregionen under hela mitt yrkesverksamma liv. Jag flyttade till Stockholm och började arbeta med fasadrenovering för ungefär 5 år sedan. Då hade jag haft samma yrke men i min hemstad några år innan. Det var lite av en slump hur jag fick jobbet. Jag var uppe i Stockholm med några kompisar på besök. Vi hade för vana att åka dit ungefär en gång om året. På en bar sprang vi på några grabbar i ungefär samma ålder som oss. Vi kom att hänga med dem resten av helgen, och en av dem arbetade med fasadrenovering i Stockholm. Vi möttes i vår profession och han pratade om att jag borde flytta upp och jobba med honom. Det började som ett skämt men ju längre helgen gick blev det mer och mer verkligt. Fasadrenovering i Stockholm kom närmare verkligheten för varje ordutbyte. Vi höres redan nästkommande tisdag när jag var tillbaka hemma. Det var början på en stor livsförändring för mig. Jag hinner inte berätta mer om fasadrenovering i Stockholm nu men återkommer snart igen med en fortsättning. Ja, om ni vill höra den vill säga.

För att kunna börja sökoptimera ordentligt så kommer det behöva göras en ordentlig analys där man jämför vad andra företag rankar bra på och hur många som söker på alla olika sökord relaterade till din verksamhet. Analysen är otroligt viktig eftersom du vill klättra långt upp på just de google sidorna som många personer söker på. De som många söker på kallas för nyckelord. Nyckelord, som användare söker efter via sökmotorer, är centrala för optimering för sökmotorer. Som företag är det viktigt att din webbplats finns på den första sidan med sökresultat för de nyckelord som matchar ditt erbjudande. Du kan kontrollera för varje nyckelord hur hög efterfrågan eller sökvolymen är. Om du kör Google Ads för ett nyckelord samtidigt vet du till och med hur hög omvandlingsfrekvensen är. Sökmotoroptimeringen består av en serie åtgärder på och utanför webbplatsen så att den listas så högt upp som möjligt i de organiska Googles sökresultaten för en specifik sökterm. Och här är lite mer teknisk jargong: • Onpage optimering = åtgärder på din webbplats, till exempelförbättring av dina metaelement, sökord eller enhet optimering av innehåll på en landningssida, responsiv design, etc. • OffPage Optimization = åtgärder utanför din webbplats, t.ex. samla in bakåtlänkar och nämnder • Nyckelord = söktermer • Organiska sökresultat (Natural Listings) = naturliga och obetalda organiska sökresultat • Sökmotor ranking = rankning av sökresultat En anmärkning: förvänta dig inte att din sida hoppar till # 1 direkt. Det krävs mycket arbete, kunskap och tålamod för att komma dit. Med sökmotorer måste du tjäna synlighet, så att säga. Samtidigt måste jag säga att SEO-optimering faktiskt inte handlar om intjänade medier. SEO är en process som är utformad för att hjälpa dina media att prestera bättre. Du kan ”tjäna” organisk trafik genom den optimering som du eller din SEO-byrå har genomfört. Detta gör organisk trafik till en form av intjänat media, även om innehållet på din webbplats ägs av sig själva. Hur bestäms Googles rankning av sökmotorer? Slutsatsen är att Google vill ha en sak framför allt: att erbjuda användarna de resultat de letar efter så snabbt som möjligt och därmed tillfredsställa dem. För då fortsätter de att komma tillbaka till den sökmotorn så att Google kan fortsätta tjäna pengar genom att sälja annonser. Så mycket för den förenklade förklaringen. I grund och botten är internet inget annat än ett stort, stort bibliotek. Så hur bestämmer Google vilka fungerar som är bland de 10 bästa? Helt enkelt (åtminstone på ytan): Faktornas relevans och auktoritet är särskilt viktade. Googles algoritm bygger bland annat på dessa faktorer när den utvärderar en sida: • Innehåll, svensk Innehåll på sidan (relevans för sökfrågan, kvalitet och expertis) • Tillbaka referenser, Bakåtlänkar, från andra webbplatser till sidan (domänpopularitet och länkpopularitet är viktiga SEO-rankningsfaktorer eftersom de återspeglar auktoriteten. Google använder PageRank som ett mått) • Användarsignaler, såsom uppehållstid, engelska. Väntetid eller snabb återgång till Googles sökresultat. Shortclick • HTTPS, mobilvänlig, säker surfning Med andra ord, om du vill att en sida ska rankas efter ett specifikt nyckelord, måste

Hej! De senaste veckorna har jag kört en hyllningsräd mot folk i mitt liv. Man skulle kunna tro att det handlar om antingen en livskris eller ett religiöst uppvaknande. Jag kan försäkra er om att det i alla fall inte rör sig om det senare. Jag kände bara att jag inte ägnar tillräckligt mycket tid åt att tala om de människor som gjort mig glad i livet. Nu är det dags för en liten hyllning till de människor som fanns runt mig under en specifik tid i livet. Nämligen den tid då jag arbetade med mattor i Stockholm. Det är nog många som lyften på sina ögonbryn nu. Jag talar inte mycket om min tid i Stockholm eller mitt arbete med mattor. Det beror förstås delvis på att det var en mycket begränsad tid. Det blev tillslut inte längre än 9 månader. Anledningen till att det inte blev längre var för att det dök upp andra saker i livet. En gammal vän skulle iväg på resa runt jorden. Eftersom detta var något jag aldrig hade fått chansen att göra så hängde jag med. Jag ångrar ingenting. Däremot tycker jag att det är synd att jag inte fick jobba med mattor i Stockholm längre. Det är inte så mycket med mattorna eller Stockholm att göra, utan folket jag arbetade med. Detta inlägg är till dem. Det var en fröjd att få jobba med er och jag är så glad att ni fick mig att trivas. Med tanke på hur varma och goa ni är så kan ni säkert tänka att sådant är en självklarhet. Det kan jag försäkra er om att det inte är. Ni skapar er trivsamma arbetsmiljö och ni gör det med bravur. Det är ni själva som sett till att försätta er i den situation ni befinner er i. Jag är övertygad om att det faktum att trivseln har bidragit till att ni blivit Stockholms bästa företag inom mattor. Det gör mycket med personalen då de känner att de varje dag kan komma till en miljö där de utvecklas. En miljö där de blir sedda och där de har kul med sina kollegor, varje dag. Jag fick jobba med mattor i Stockholm under en kort period av mitt liv. Det var en mycket fin tid tack vare er, mina goda vänner. Jag hoppas att jag får chans att besöka huvudstaden snart, så att jag får se hur ni har det. Ta hand om er!

Min yngsta dotter tog studenten förra året. Sedan dess har det inte hänt mycket alls. ”Vadå” tänker ni kanske nu, ”Något måste väl ha hänt ändå? Det är ju längesedan”. Nästan imponerande lite saker har hänt. Visst, hon umgås med kompisar regelbundet. Visst, hon lånar pengar av hennes föräldrar på löpande band. Men hon har inte skaffat sig ett jobb ännu och det gör mig lite orolig. Häromdagen skedde dock något. Hon kom in till oss i vardagsrummet och sa ”Nu vet jag vad jag vill göra!”. Jag blev så exalterad över att se hennes energi att jag slog knät i bordet. ”Jag ska börja jobba som konsult!”. Det blev tyst som i graven i 2,5 sekund. Vår yngsta son bröt tystnaden: ”Vad är det att jobba som konsult?”. Jag såg på honom, såg upp på dottern som såg frågande ut. Jag frågade om hon verkligen var säker. Hon visade med en min att hon inte förstod vad jag menade. Jag förtydligade att jag frågade om hon var säker på att hon ville jobba som konsult. ”Varför skulle jag INTE jobba som konsult menar du?” replikerade hon. Jag ska berätta för er, kära läsare, varför jag initialt blev så besviken på att hon ville jobba som konsult: Det är osäkert Min uppfattning har alltid varit att den enda trygga anställningsformen är fast anställning. Att alla som väljer att jobba som konsulter blir utnyttjade av företag. Företag som vägrar anställa för att de hatar anställningstrygghet. Jag ville inte att min dotter skulle börja jobba som konsult och bli utnyttjad. Det är väl inget konstigt med det? Det visade att hon inte hade lyssnat på mig Min bestämda uppfattning att jag har lärt henne om vikten av att ha ett riktigt arbete sedan hon var liten. Att välja att jobba som konsult är inte direkt att bekräfta vad jag har sagt till henne. Snarare precis tvärtom. Jag märkte att hon blev besviken för att jag slog ner på hennes entusiasm och det fick mig att skämmas. Vi satte oss ner i soffan och hon visade hur hon hade tänkt, och vilket konsultföretag hon hade kontaktat. Efter en och en halv timmes samtal var jag övertygad. Jobba som konsult idag är inte detsamma som för 20 år sedan, det var ett som var säkert. Villkoren var glasklara, kontraktet likaså. Jag är övertygad om att det kommer att bli bra. Att hon kommer att göra ett utmärkt arbete då hon jobbar som konsult. Jag är stolt över henne.

För några månader sedan stod det klart att restiden på en av Sveriges mest trafikerade vägar, E20, skulle förlängas. Detta med anledning av att Trafikverket skulle utföra en omfattande asfaltering av stora delar av europavägen. Beslutet tycktes av någon outgrundlig anledning komma som en chock för många människor. Många rasade mot beslutet som tagits och använde argumentet att man förstör för människors vardag. Arbetet skulle dessutom eventuellt påverka midsommartrafiken och det vore förödande, menade de. Jag upplever mig själv som en ganska irriterad person. Det är någonting som jag ibland kan ha nytta av i livet. Det får nämligen som följd att jag sällan accepterar orättvisor och säger ifrån när jag tycker att någonting är fel eller bör göras annorlunda. Min irriterade sida är också någonting som kan vara ett hinder. Den gör att jag vissa gånger har svårt att se saker och skeenden från andra perspektiv än mitt eget. När irritationen tar över kan jag känna ”Äh! Trams!” istället för att diskutera saken med mina meningsmotståndare.  Så var min irritation med asfalteringen av E20 att göra? Jag tror nämligen att alla de klagande människorna har samma mått av irritation i kroppen som jag själv har. De pendlar dagligen på den stora och hårt trafikerade vägen. Har suttit i hundratals timmar i hundratals olika bilköer genom åren. Svurit och jämrat sig över hur man inte kan bygga fler filer och hur dåligt utförd asfalteringen är. Om det är någon av er som läser detta vill jag säga: Jag förstår er! Jag köper er ilska och jag är övertygad om att jag skulle känna samma sak om det hände mig. Men varför klagar man då på när någonting ska förbättras? Asfaltering av den mest trafikerade vägen mellan Stockholm och Göteborg är ju en bra sak, eller? ”Ja, men vafan. Man kan väl göra det någon annan gång?” tänker säkert många. Det hade jag gjort. Men när ska man då börja med asfalteringen? När är det bästa läget? Knappast på vintern, eller hur? Det måste naturligtvis ske när det är mildare väder, och sådana jobb görs ofta då många är på semester och vägen är något mindre trafikerad än vanligt. Mina irriterade bröder och systrar där ute i orterna längs E20. Behärska er! Ni vet någonstans där inne att asfaltering är ett nödvändigt ont för att er väg ska vara bruklig. Slutresultatet kommer att bli kanonbra och gynna alla inblandade. Så, nu var det sagt!